I början på förra veckan visade Arne tecken på att han hade ont o sina bogar igen. Jag hoppades att det bara var lite träningsvärk och lät honom vila ett par dagar. Tyvärr hjälpte inte det. På fredagskvällen när jag känner genom honom är musklerna på vänster bog hårda och trådiga. Han ömmar i båda bogarna när jag böjer honom. Sätter in smärtstillande (står redan/fortfarande på antiinflammatoriskt) och han är lite mindre stel på lördagen, men låter honom bara gå korta korta promenader.
I tisdags får jag honom ordentligt undersökt och det jag befarade är ett faktum. Inflammationen är tillbaka i full kraft i båda bogarna. Ingen vet inte varför, men nånting i hans kropp gör att bogarna blir inflammerade när promenaderna blir längre än 3 km.
Alla veterinärer och specialister kliar sig i huvudet och hittar inte vad som är fel. I två år nu har vi hållt på att utreda hans hälta. Han har gjort alla undersökningar som finns. Han är opererad två gånger och de hittar inget fel. Nu ger vi upp!! Efter konsultation med alla berörda parter så har jag beslutat att det mest humana är att låta honom somna in och få springa fri, utan smärtor på de evigt gröna ängarna.
Jag har stött o blött mitt beslut. Vi skulle ju kunna ha honom kvar. Låta honom stå på smärtstillande, behandla med laser och akupunktur. Låta honom gå promenader på max 3 km. Men är det rätt?? En schäferhane på 3 år, är det något värdigt liv för honom? Inte få spåra, inte få göra uppletande, inte få busa och leka, inte få följa med på långpromenader i skogen eller annat som han älskar. Det är jämförbart med att gå på ett barnkalas med t ex en femåring, men han får bara sitta vid köksbordet och titta på när de andra barnen leker och har kul. Nej det är inget värdigt liv i mina ögon. Han har upplevt så mycket smärta i sitt liv och nu är det dags för mig att göra det rätta, ta farväl. Jag älskar honom sååå mycket och saknaden kommer bli fruktansvärd, men det är tyvärr medaljens baksida som djurägare. Vi har inte beställt någon tid än, men det kommer att ske inom den närmsta veckan.
Tack alla som har stöttat oss genom dessa två år och hjälpt mig att ta det här slutgiltiga beslutet!!
Så ung, så fin, så tråkigt… ❤
Många kramar
❤️
Så vacker han är ❤ så sorgsamt och tungt Annika, känner så med dig och dina tankar. Kram irene
Tack! ❤️