Nackas inkompetenta brandförsvar!!

I morse när jag kom ut till bilen fick jag minst sagt en chock!!! Vid vårt garage står det två polisbilar och en brandbil. När jag kommer lite närmre ser jag att de har haft sönder sidorutan på förarsidan på min bil och öppnat motorhuven för att spruta hela motorrummet fullt med vatten….
Varför? Jo, de hade fått en anmälan om att vår bil brann. De tog sig tid att ta fram verktyg för att ha sönder rutan, men de tog sig inte tid att använd sin näsa, hörsel och syn för att undersöka vart eller varför bilen rök…. Hade de gjort det hade de kanske insett att det bara var vår dieselvärmare som ryker. Om en (förhoppningsvis) utbildad och erfaren grupp med brandmän inte kan skilja på lukten, färgen på röken och värmeutvecklingen mellan en bilbrand och en dieselvärmare som behöver lite service, kanske man inte ska vara brandman???
Röken från dieselvärmaren är vit, luktar diesel och det finns ingen nämnvärd värmeutveckling. Jag som inte ens är utbildad brandman vet att en bilbrand luktar fruktansvärt, ger en grå eller kolsvart rök och ger en kraftig värmeutveckling innan lågorna kommer. Hur kan man inte skilja på dessa två scenarier är för mig en gåta???!!!
Kommer man till ett larm om en bilbrand utan de klassiska tecken på bilbrand, undersöker man inte saken först då innan man gör åverkan på bilen? Och börjar man inte undra varför det inte slutar ryka trots att man pumpar hela motorrummet fullt med vatten?? Dieselvärmaren sitter nämligen inte i motorrummet, utan i vänster hjulhus… Det spelar med andra ord ingen roll hur mycket vatten man sprutar på motorn, dieselvärmaren fortsätter att gå och ryka….
Så där står jag med Pelle som är ivrig att få komma iväg till dagmamman och idrottsskolan som han har på måndag mornar, två hundar som undrar varför hela parkeringen är full med folk o bilar med en bil som är frostfri, med trasig ruta och hela motorrummet+marken runt om fullt med vatten. Jag ifrågasätter nu naturligtvis vad sjutton de håller på med!!! Låser upp bilen och släpper in hundarna i bakluckan samtidigt som jag upprepar: Vad har ni gjort med min bil??? Förstår ni inte att det bara är dieselvärmaren som ryker???
Till svar får jag en barsk order om att ta ut hundarna hur bilen då den brinner…. Jag förklarar återigen att det bara är dieselvärmaren som ryker och att bilen inte brinner. Brandmannen börjar då bli lite otrevlig och ”befaller” mig att ta ut hundarna ur bilen. Jag börjar nu sakta inse konsekvenserna till vad brandmännens handlingar kommer göra med min dag och troligtvis resten av veckan. Tar ut hundarna ur bilen och kommenderar dem att lägga sig och brister ut i gråt. Skäller sen ut vad jag tror är den befälhavande brandmannen och ifrågasätter deras handlingar!!
Till svar får jag från den något otrevliga brandmannen: Med så mycket bilar och byggnader måste vi tänka på säkerheten först!
Jag ifrågasätter då om man inte undersöker saker o ting innan man gör strider till verket. Får ungefär samma svar igen från den nu ännu otrevligare brandmannen. Nu gråter jag ordentligt!! Inte nog med att det kommer skapa en väldans massa problem i min vardag att inte ha min bil, det kommer även kosta en hel del att fixa den!! Pengar som man inte direkt har när man är sjukskriven på heltid, inom ett par månader kommer få en lite bäbis som jag behöver barnvagn, bilbarnstol, kläder osv till. Jag stortjuter och undrar vem som kommer stå för alla skador på min bil. Någonstans i detta tumult tar polisen över kontakten med mig. Jag har den äran att ha fyra (till skillnad från brandmännen) mycket trevliga poliser runt mig. De erbjuder sig att skjutsa mig och Pelle fram o tillbaka till dagmamman, även hundarna är välkomna in i polisbilen. När brandmännen och brandbilen försvann vet jag inte, men tillsammans med polisen får jag långsamt min hjärna att fungerar igen. Jag känner att jag inte klarar av att bli skjutsad fram o tillbaka till dagmamman av främmande poliser, utan behöver gå hem och funderar ut en bra lösning på allt innan jag ens kan ta mig till dagmamman.
Dessa underbara poliser har under hela händelsen tagit hand om Pelle, kelat med en Arne som inte lytt mitt kommando att ligga kvar utan sprungit runt o hälsat på alla och hoppats på att någon kanske skulle kunna leka med honom. Indy stackar´n ligger visserligen inte ner, men sitter helt paralyserad och undrar förtvivlat varför jag är så upprörd.
Dessa underbara poliser förstår min förtvivlan och ger mig rådet att ta kontakt med brandkåren när allt är klart med kostnaden för reparationen av bilen. Säger även att jag gärna får höra av mig om jag behöver uppbackning med hur det hela har gått till. De hjälper mig också att stänga av dieselvärmaren, men rekommenderar mig att låta huven stå öppen så det får torka ur tills det är dags att få iväg bilen till verkstaden. Sen följer två av poliserna mig hem till dörren och frågar igen om de inte ska skjutsa mig. Jag tack så jätte mycket för all hjälp och förklara att jag behöver samla mina tankar innan jag gör något mer idag. En stor eloge till dessa underbara poliser!!!!
Vad det gäller brandmännen skulle jag gärna vilja träffa dem igen för att få en vettig förklaring till deras handlande som jag fortfarande inte förstår. Det skrämmer mig att vi i Nacka har ett brandförsvar som inte kan skilja på en bilbrand och en rykande dieselvärmare. Har vi en bunt inkompetenta brandmän utan erfarenhet och utbildning??? Nacka brandförsvar kommer att få ett samtal från mig när kostnaden för reparationerna på min bil är klar, det är en sak som är säker!! Jag kommer föra ett j***la liv!! Jag anser att det är en kostnad som de SKA stå för!!!

Väl hemma ringde jag dagmamman och meddelade att vi skulle bli sena, ringde min syster och frågade om hon kunde skjutsa oss, ringde Karin (en kompis) som jag skulle träffa och ställde in vår ”date”.Ringde sen Jocke för att berätta hela historien.
Fortfarande under dessa samtal kunde jag inte låta bil att gråta och även ett tag efteråt. Min hjärna vill fortfarande inte riktigt fungera, utan jag bra ältade alla problem som det här skapade och grät lite till. Det var nog först ca en halvtimme efter det jag kommit hem som jag började kunna tänka igen. Jocke, min underbara man och livskamrat, tog kontakt med försäkringsbolaget och pratade med sin chef och frågade om han kunde åka hem en stund för att hjälpa mig. Under tiden min ”världensbästa” syster, som ställer upp i alla väder, skjutsade mig o Pelle till dagmamman och hem igen städade Jocke ur bilen, lyckades få igång den så jag och syrran kunde köra den till verkstaden.
Som tur är så har min systerson en extra bil (ej kombi), så jag kunde låna syrrans bil (kombi) och på så sett kan jag fortfarande komma dit jag behöver och få med mig hundarna när jag måste. När jag får tillbaka min bil kunde verkstaden inte svara på, men de trodde att de kunde titta på bilen i morgon. Så jag håller nu tummarna för att det inte är några vattenskador på el, motor osv, utan att det räcker med en ny sidoruta på förarsidan och att de kan fixa det FORT!!!
Det känns konstigt för mig att reagera så som jag gjorde idag på allt. Jag som alltid brukar kunna hålla huvudet kallt och blixtsnabbt komma på lösningar på problem som för andra ser helt omöjliga ut. Nu förstår jag mer till fullo vad folk menar med att gravida kvinnor är labila och hur graviditetshormonen har en underlig påverkan på ens kropp.
Jag är sååå tacksam för att man har underbara nära o kära runt sig som ställer upp för en!!!! Den största kramen och pussen till er!! Stort tack för idag!!!