Nu blir det äntligen dragträning igen!!

I december kom kylan och is på vägarna så hundarna kunde inte längre dra mig på cykeln.
När det äntligen kom så mycket snö att man kunde åka skidor hade jag fått ont av min foglossning…. 😦 Har man foglossning är skidåkning en av dem sämsta motionsformerna.
Dödläge!! 😦
Jag har tittat på en kickspark:

Men den är dyyyyr. Själv kicksparken kostar 2 545 kr, vill man sen ha broms, snömedar och dragfäste då slutar man på den nätta summan av 4 600 kr!
Så jag har klurat o klurat på hur jag skulle hitta på en bra lösning. Vill gärna kunna ha Pelle med mig också ibland om Jocke jobbar eller liknande. En spark går bara att åka med på hårt hårt packad snö eller is. En riktigt hundsläde är ännu dyrare än en kickspark. Man kanske skulle köpa en spark och bygga om den lite… Eller gör någon egen variant med hjälpa av ett par gamla skidor. Har ett par gamla träskidor som jag inte använder längre.
Men så igår gick hela familjen en promenad och Pelle åkte snowracer som hundarna fick turas om att dra. För Indy var det inga problem att dra i samma takt som vi gick, men Arne var inte nöjd… Han tyckte det gick alldeles för långsamt!!
Ett par gånger stannade jag och Jocke gick före och sen fick Arne springa till Jocke i full fart! Både Arne o Pelle sken av lycka!! Tankarna började mala…. Kanske man kunde göra något av en snowracer. Under dagen igår började en konstruktion ta form i huvudet och jag blandade in Jocke i mina idéer. Han var ytterst tveksam, men efter lite undersökningar på Pelles snowracer och funderingar hit o dit verkade det som vi hade hittat på något som skulle kunna fungera.
Ut på blocket och leta begagnad snowracer. Och idag fick jag napp på en som hade en lite spricka i ena meden framtill, men inget som skulle störa vår konstruktion. Efter lite omplaneringar blev det här slutresultatet:

 

Pelle ser av någon anledning jätte sur ut, men han är lika exalterad som jag är. Den har allt: broms, den går att styra, Pelle kan sitta tryggt framför mig och åka med. Det enda som blir svårt är att hjälpa hundarna i uppförsbackarna, men jag ska prova att ställa mig lite snett på en med, så jag kan hjälpa till genom att sparka. Eller också får jag helt enkelt be hundarna att ta det lugnt och så får jag gå uppför de branta backarna. Det löser sig alltid! 🙂
Jocke är inte lika nöjd med skapelsen. Han tycker den ser helt sjuk ut och kallar den för ”Snowracern from hell”….. Meeen förhoppningsvis fyller den sin funktion! 🙂

Jag är sjukt nöjd i alla fall och i morgon blir det premiärtur, såååå spännande!!!!! 😀
Rapport kommer om hur det gick. 🙂