Blandat resultat…

Det är dagar som denna som jag undrar om det verkligen är någon idé att fortsätta tävla i spår med Indy. Jag hade gjort många övergångar mellan olika underlag och övergångerna gick utan problem förutom på ett ställe. Vi gick från vissna löv och ut på äng med kortgräs och mossa. Han spårar på, men väljer att gå lite åt vänster och jag hade gått mer åt höger. Han ligger på med låg nos så jag följer efter. Ibland kan han gå ganska rejält vi sidan av spårkärnan, speciellt i öppen terräng utan att tappa spåret. Spåret går ca 30-40 meter rakt över ängen och sen i skogen där jag efter kanske bara ca 10 meter vinklar åt höger. Indy fortsätter att hålla lite sent åt vänster och vi kommer längre och längre från spåret. Efter ett tag är vi ca 20 meter vid sidan av spåret och passerat vinkel med ca 10-15 m. Indy ser fortfarande ut som att han spårar med låg nos och hög intensitet, lite för hög intensitet, så där som han kan göra ibland när han egentligen har tappat spåret… Jag tar ett snabbt beslut och väljer att bryta samtidigt som jag säger: ”Näää, tokigt här går ju inget spår, tokigt tokigt” i en lugn och neutral röst. Med Indy vid min sida går jag tillbaka där spåret gick in i skogen och släpper på vinkelrät. Han tar upp spåret direkt, jag berömmer lugnt med rösten, och tar vinkeln fin fint. Rätt eller fel? Jag vet inte… Men på något sett måste jag visa honom att det inte var rätt.
Han spårar sen på bra. Strax innan spetsvinkeln närmar sig början han komma en bit utanför spårkärnan igen. Eftersom jag återigen har bra koll på vart spåret går trycker jag på honom lite, dvs jag slutar hålla emot i lina och släpper efter istället och nästan småspringer. Det gör att han missar spetsvinkeln, men denna gång går han direkt upp med nosen när han tappat spåret och ringar tillbaka, jag belönar lugnt med rösten direkt han gick upp med nosen och börjar ringa. Belönar lugnt igen när när jag ser att han hittat spåret. Resten av spåret går bra. Börjar bli trött de sista 70-100 m så jag stöttar/peppar honom lite med rösten och han spårar på bra det sista också.
Om det här varit en tävling hade det skitit sig totalt…. Jag blir så fundersam när han gör så här… Är det verkligen någon idé att fortsätta tävla i spår med honom… Ska vi ta en annan gren… Samtidigt känns det fel att sluta nu, träningsdjävulen i mig säger att det inte är rätt att ge upp när man stöter på ett problem…. Jag har hur som helst bestämt mig för att tävla den här säsongen och utvärdera efter den. Nästa spår blir ett hårt spår och jag ska försöka spåra lite hårda spår ett tag framöver. Då måste han gå i spårkärnan annars tappar han spåret.
Arnes spår… Ja, vad säger man.. Han är en naturbegåvning. Måtte jag bara förvalta hans fina spåregenskaper på bästa sätt. En sak som jag däremot måste passa mig för är starten. Idag hade han väldigt hög fart de första 40-50 metrarna. Det gick lite för fort för att falla mig i smaken. Jag blev lite oroligt för att han verkligen hade spåret hela tiden, men han måste haft det för vi hade inget tappt. Nästa spår kommer jag lägga en vinkel efter ca 15-20 meter så han inte tappar sin fina noggrannhet. Att spåra nästan 600 meter, ett spår som är mer än två timmar gammalt med flertalet vinklar och lite klurigheter bekom honom inte alls. Han har samma intensitet efter 200 hundra meter som han hade vid spårets slut. Jag är nöjd med min lilla spårstjärna!!

När vi spårar klart åkte vi till Nacka BK. Indy fick ett uppletande som jag är mycket nöjd med och så tränade vi sakta delen i framåtsändandet. Gick inte bäst, men jag tror vi kom en bit till mot slutmålet. 🙂
Arne fick sig ett rejält skyddspass med mig själv som figge. Började med transporterna (lägger ärmen en bit ifrån på marken och när han går bra får han springa o bita i ärmen), bevakningar där han fick ligga länge innan bett, släppande där han självmant lägger sig ner i bevakning efter släppandet och jag belönar det med att kasta iväg ärmen bakom honom, och fasttagande, både där jag springer och när jag står stilla vänd mot honom (förberedande inför modprovet). Idag var han grymt bra! För tillfället ser jag en klar förbättring vid varje nytt pass. Börjar verkligen bli hög tid att prova på en annan figge. Får se om Jocke kan hjälpa mig nästa helg eller kanske till och med litet kort pass i morgon. 😉

På det hela taget är jag nöjd med båda grabbarna. Indy och jag får kämpa på med spåret. Vi har ju kommit långt och det är väl bara att träna, träna, träna, träna. Vi är anmälda till elitspår den 29:e o 30:e mars på Götene BK. Håller tummarna för att vi kommer med och att spårträningen framöver går framåt.
Nu är det hög tid att fixa lite middag!

Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Blandat resultat…

  1. Susan skriver:

    Trägen vinner men jag skulle vara försiktig med att börja prata,berömma mm. Personligen skulle jag hellre lägga dom klurigheterna jag vill träna med en riktigt stor belöning när han har löst det. Ungefär som jag gjorde i min film på sph bloggen när L gick över grävingsgryten. Jag var beredd på att det inte skulle gå och lade ut en boll efter klurigheten. Hade bara sakta rört mig dit så hade hon fått bollen, så vid hon jobbade och försökte sph. Att han går upp i intensitet tror jag kan bero på att han känner press från dig. En noskvalsterkur kan med vara på plats men ta då båda. Att låta ngn annan gå ditt sph kan med vara en ide. Hoppas du kommer med och ge inte upp. Detta löser du som allt annat. Hundträning är ju problemlösning 😉
    Trevlig helg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s