Mitt 2013

2013 har minst sagt varit en berg o dalbana. Hiskligt spännande och roligt stundvis, för att sen dala ner till botten med besvikelser, sjukdom och problem.

Jobbet
Året inleddes tufft. Vi hade fått massor med snö och det gjorde att vi hade mängder med jobb. Snö skulle bort från gator och torg. Orderingången var massiv och vi hämtade hjälp från andra delar av landet för att klara av efterfrågan. Jag hade nyligen blivit chef för min avdelning och fick verkligen mina fiskar varma. I slutet av februari lugnade allt ner sig och vi kunde börja ta reda på sådant som kommit efter. Under våren genomförde vi en del förändringar som jag idag är nöjd med, men det var tufft i början.
I slutet av mars gick telefonerna varma igen och orderingången var massiv igen och det höll i sig till någon veckan efter midsommar. Återigen fick vi ta in förstärkning från andra delar av landet. Främst fick vi hjälp med bilar från norra delen av landet. Jag hade massor att göra och hade svårt att få tiden att räcka till, men skam den som ger sig. När det var dags för semester v 26 var jag rejält utarbetad och trött.
När jag kom tillbaka från semester v 30 var det lugnt och skönt. Jag hann fort i kapp med det som blivit liggande under semestern och påbörjade lite nya projekt. Vi (ledningen) gjorde lite förändringar bland chaufförerna under hösten som vissa tog emot med öppna armar och vissa inte tyckte om, utan valde att säga upp sig. Hösten blev en tung period med uppsägningar och nyrekryteringar. Det tog ordentligt på krafterna och mitt psyke, men nu i december har allt lugnat ner sig och resultat blev bra!

Familjen
Vi hade mycket förkylningar under vintern, våren och in en bit på sommaren. Jocke, jag och min underbara syster turades om att vara hemma med en sjuk Pelle. När mamma o pappa kom hem från Spanien i mitten av maj tog de hand om Pelle en hel vecka när han hade feber och förkylning. Det är tur att man har familjen!
Jocke fick en hemsk hosta i början på året som bara blev värre o värre. Fick iväg honom till doktorn till slut och det visade sig att han hade lunginflammation. Efter två antibiotikakurer blev han äntligen bättre.
Under senvintern blev jag bara tröttare och tröttare. Av en händelse gjorde vi en hälsokontroll på jobbet. Alla värden var bra förutom ett som förbryllade sköterskan. Mitt blodsockervärde var lågt trots att jag ätit fyrtiofem minuter innan det togs. Fick rådet att ta kontakt med läkaren som gjort min gastriska bypass. Sen var cirkusen igång, mer provtagningar och jag fick en liten apparat som jag skulle kolla mitt blodsockervärde flera gånger per dag under en veckas tid. Svaret blev: min kropp producerar för mycket insulin. Det är en biverkning man kan få utav magsäcksoperationen jag gjort. Tack o lov är det inget som är svårt att behandla, jag måste bara tänka på vad jag äter och att jag äter minst sex gånger om dagen. Jag ska undvika snabba kolhydrater då de triggar insulinproduktionen. Godis och saker med mycket socker i kan jag glömma helt. Vid ett tillfälle åt jag lite smågodis. Inte mycket kanske fem-sex bitar. En timme senare började jag må väldigt dåligt…. Skakis, svimfärdig, yr, förvirrad och svettades som sjutton. Tog blodsockret och det var så lågt som 1,6. Blodsockervärdet ska ligga mellan 4-6.
Det som händer när jag äter något med för mycket socker är att min kropp producerar för mycket insulin, mer än den behöver för att balansera upp sockerintaget. Det gör att jag riskerar att hamna i insulinkoma. Samma som de som har diabetes får om de tar för mycket insulin i förhållande till vad de äter. Redan när sockervärdet är under 2,2 kan man hamna i insulinkoma, så det var tur att jag upptäckte det i tid och kunde göra något åt det.
Idag har jag vant mig vid min ökade insulinproduktion och mår bra.
Sommaren flöt på bra. Vi hade en underbar semester förutom att vi blev tvungna att byta ut husvagnen till en ny, då den gamla var mögelskada. Men det gjorde inte så mycket, jag älskar vår nya vagn. Den är underbar och vi tillbringade många helger i den under hösten då jag tävlade mycket flitigt.
När vi kom hem från semestern började jag funderar igen. Något som gnagt länge är jag inte vill bo kvar i vårt hus. Jag har inte lusten att pyssla med tomten eller gör de renoveringar och ombyggnationer som krävs för att jag skulle trivas. Jag vill lägg min fritid på att göra roliga saker med familjen och träna+tävla med hundarna. Sagt och gjort huset las ut till försäljning och vi hittade ett radhus i Fisksätra som vi köpte.
Hösten blev en mardröm! Huset var jätte svårsålt och det var inte förrän två veckor innan vi skulle flytta in i radhuset som vi fick vårt hus sålt. Allt frid och fröjd tänkte jag och vi började flytta in i radhuset. Då visade det sig att det skulle bli mycket dyrt att lösa lånen som vi hade på huset och efter några veckors plågor hittade vi en lösning på problemet. Så idag njuuuuuter vi av vårt radhus. Större boyta, mycket bättre planering och ett underbart kök. Vi är såååå nöjda!!
Även hösten har vi varit sjuka en massa. Jag har varit hemma en hel del med Pelle och hoppas nu på att 2014 ska bli ett bättre år med mindre sjukdomar.

Indy
I början på året bestämde jag mig för att satsa på brukset med Indy, spåret närmare bestämt. Jag har aldrig spårat med Indy tidigare utan satte igång. Vi spårade väldigt intensivt och helt lätt var det inte att lära en hund som bara sökt efter fågel och dummiesar i två års tid att helt plötsligt jobba med låg näsa och markbunden vittring. Men det lyckades. Appellen klarade vi på första tävlingen med strålande betyg, första lägrespåret gick åt fanders på spårningen, men andra spåret satte vi med bravur och fick fina betyg. Högre spåret avverkades i början av augusti även där med fin fina betyg. Så helt plötsligt var vi uppe i elitklass. Oj!
Nu började det bli tufft, riktigt tufft! Bara att komma med på tävlingarna var svårt. Första tävlingen bomma vi spåret, andra tävlingen gick bättre, tredje gick riktigt bra vi fick certpoäng. Sista tävlingen sket sig spåret igen. Vi har en hel del att jobba med vad det gäller spåret. Jag glömmer gärna att vi tävlar mot ekipage som spårat flera år, medans vi inte ens har spårat ett år. Så målet nu är att spåra mycket under hösten, vinter och början på våren för att komma igen och göra ett bättre resultat 2014.
Vi har haft en hel del otur med Indys hälsa också. I början på året fick han kennelhosta som utvecklades till lunginflammation. Det var i grevens tid att jag kom in till veterinären. Under lungröntgen slutade han att andas och under några fruktansvärda och kaotiska minuter trodde jag att vi skulle förlora honom. Men tack vare snabb och proffsig insats fick klinkpersonalen liv i honom igen. Indy var så dålig att han blev kvar på kliniken i två dygn. Men han hämtade sig fort med antibiotikakuren.
Under semester kom nästa bakslag. Indy fick en svullnad under ögat och ner på kinden/käken. Det visade sig att en tandrotsspets var kraftig inflammerad på grund av att de två tänderna längs bak i överkäken på vänster sida var missbildade. Emaljen hade börjat växa inåt ner i roten och därav inflammationen. Det blev operation. Allt frid och fröjd trodde jag.
Några månader senare svullande han upp igen. Ännu kraftigare denna gång. Han såg hemskt ut och hade jätte ont. Tanden intill de två bortopererarade hade en flisa bortslagen. Ny operation… Under operationen tyckte inte tandläkaren att käkbenet kändes riktigt ok… Tanden togs bort, men röntgen visade att en bit tandrot fanns kvar efter första operationen. Tandläkaren var osäker på att det var den skadade tanden som orsakade problem med inflammationen. Remiss till Bagis för CT-röntgen. Det enda de hittade var rotbiten… Vi valde att hoppas på att inflammation inte skulle komma tillbaka. Tyvärr gjorde den det och det blev remiss till Ultuna. Nu är rotbiten bortopererad och vi hoppas på att det var slutet på de problemen.
Tyvärr har allt påverkat hans mage och vi tror att han inte längre tål sitt allergifoder. Han har nu ätit ett annat allergifoder med gått resultat och jag hoppas på att kunna minska medicineringen för sen kunna ta bort den igen. Det känns hoppfullt! 🙂

Arne
I december för ett år sen komma stal han mitt hjärta en liten mörk, långhårig schäfervalp. Redan vid fyra veckors ålder blev jag kär i honom. Jag jobbade med mitt förnuft och tänkte att jag borde ta en annan av valparna, men jag följde mitt hjärta och jag ångra mig inte en sekund! Jag är sååå nöjd med honom!!
Han går från klarhet till klarhet. Lydnadsklass 1 avverkades, lydnadsklass 2 även den med fin fina betyg. Ett årsdagen passerades en uppflytt från appellspår till lägre klass spår, även där med fina betyg. Skyddet har vi börjat träna och det rullar på bra! Det ska bli spännande att se hur han utvecklas under 2014…
Arne fick kennelhosta och lunginflammation i början av året som jag tack o lov upptäckte i tid och han hämtade sig fort med antibiotikan. Under hösten började han halta och han visade positivt resultat på borrelia. Antibiotikakur och han blev bättre. Efter ca en månad var hältan tillbaka och veterinären helt säker på att det var panostit, förr kallad för växtvärk. Efter en kraftig behandling med antiinflammatoriskt och smärtstillande återhämtade han sig snabbt och det verkar inte som att det kommer tillbaka. Han är nästan uppe i samma kondition som innan och vi ökar på träningen successivt. Nu håller vi tummarna för ett skadefritt och friskt 2014!

Nu börjar vi planeringen för 2014. En grovplanering börjar tar form… 😉 Kommer om ett par dagar. 🙂