Sjuk matte – träningsvana hundar

Jaha, då var man sjuk igen. Tack o lov är inte Pelle dålig, så jag lämnar honom på morgonen och sen är det ryggläge som gäller resten av dagen tills Jocke och Pelle kommer hem igen vid femtiden.
Jag började känna mig risig i måndags, i tisdags hade jag feber och gick hem vid lunch. Igår låg jag bara hela dagen. Hostar, hes så jag stundvis inte har någon röst och snorig. Det är inte lätt att ligga sjuk och ha två hundar som är vana med en viss mängd motion och mental stimulans. Igår fick de vara på tomten och ett 10 minuters pass med lydnad inomhus var. Det fungera för Indy, men Arne har ett större behov av att få röja av sig eller träna. Efter lite klurande i morse kom jag på ett ställe som vi kunde spåra på och ett upplägg som gav mig lite vilopauser.
Efter att ha lämnat Pelle hos dagmamman åkte jag till Rensätraängarna. Där kan man parkera precis intill ängen. La först Arnes spår som ska ligga lite längre (300 m) och sen Indys spår (200 m). Tillbaka till bilen och vila i nästan 10 minuter. Sen fick Indy spåra sitt spår och efter det hann jag vila i nästan 15 minuter innan det var Arnes tur. Efter Arnes spårning var jag rätt mör, så jag satt i bilen en stund innan jag åkte hem. Nu ligger jag skönt i soffan med datorn i knät och bloggar. Hundarna ligger utsträckta på sidan båda två och sover gott. Skööööönt!! Har kommer träningsupplägg och utvärderingar.

Funderingar: Jag har fått lite tips av artiklar jag läst och av en träningskompis Annette att man ska börja med ”hårda” spår, synintryck med påsläpp direkt och så fort det släpper nosen från spårkärnan ska man stoppa hunden och visa på igen. Man ska gärna håll hunden i halsbandet eller selen så man har full koll när hunden spårar. Lite av det upplägget har jag haft med Arne och det har fungerat super. När man spårar på snö, framför allt skarsnö blir det samma effekt som att spåra på t ex asfalt eller grusplan. För delen med snön är att man ser vart man har gått.
Det svåra med Indy är att han är känslig för att man håller i honom och vi har tränat så mycket jaktsök (ungefär som uppletande). Upplägget då har varit att jag lägger honom och säger åt honom att ligga kvar. Går ut och lägger ut föremålen (dummiesar), ibland så han ser stort sätt allt och ibland så han bara ser när jag går iväg.
Det viktiga är nu att han måste förstå att vi gör något nytt. Jag behöver andra signaler och rutiner. Idag provade jag ett annat upplägg som jag hoppades skulle fungera bättre. Bland annat höll jag inte i selen utan lät honom få ca en halvmeter lina.

Indy Spår 4 130307
Liggtid: 10 min, inget synintryck
Underlag: Hård skarsnö
Terräng: Öppen, äng
Väder: Sol, 3 minus grader
Spårsträckning: ca 200 m spår, godisbelöning (torrfoder) ca vart 5 steg i början och sen glesare och glesare, på slutet ca vart 20:e steg.
Utvädering: Idag höll jag inte i selen utan gav honom lite lina. Kändes bättre. Mycket fladder, frågande och många stopp, men den totala känslan var bättre. Idag spårade han faktiskt stundvis riktigt bra, men polletten har inte trillat ner. Jag provade en gång att kast bollen framför näsan när han spårade som bäst, men det var inge smart. Han gick upp i varv för mycket och hade svårt att komma igång att spåra igen. Han kom dock igång igen ca 10 meter från spårslutet (en stor hög med torrfoder i en grop), så vi fick ett bra avslut. Den här modellen ska jag fortsätta köra efter. Ge honom lite lina, inget synintryck, bara godis i spåret, ingen leksak.
Arne Spår 9 130307
Liggtid: 50 min, inget synintryck
Underlag: Hård skarsnö, korsande gamla spår.
Terräng: Öppen, äng
Väder: Sol, 3 minus grader
Spårsträckning: ca 300 m spår med 2 st 90 graders böjar, godisbelöning (ostkuber) 8 st med varierande längd mellan, leksak som slut.
Utvädering: Svårt tyckte Arne. Dels ny plats, längre liggtid, hård skarsnö och korsande spår. Jag tycker dock att han klarade miljöbytet bra denna gång. Han spårade bra och hade några koncentrationssläpp när han tittade sig runt, men inte alls så det störde tycker jag. Han kämpade på, kollade korsande spår, hittade rätt igen, klarade böjarna bra. Vissa korsande spår var mer intressanta och då fick han ringa lite innan hittade tillbaka till spåret. Det här spåret var på gränsen till för svårt. Jag tycker dock att det kan vara bra att lägga in saker med väldigt hög svårighetsgrad i inlärningen lite då och då. Det viktigaste är att det inte är för svårt och att nästa pass blir betydligt lättare. Så nästa spår tänkte jag skulle få en liggtid på 30 minuter och om jag hittar, marker med färre korsande spår.
Det känns som Arne verkligen lärade sig något idag, det är en bra känsla!

Vad det gäller lydnaden håller jag ju på med lite ny inlärning på Indy. Vi har börjat med framförgåendet och krypet. Första passet var i söndags, andra i måndags morse, tredje igår.
Framförgåendet: Indy kan redan sen tidigare stå framför mig och titta framåt i bådas färdriktningen. Nu skulle jag bara få honom att röra sig framåt…. Jag puffade lite på honom, inget hände. Jag försökte trycka honom framför mig med benen, han rörde sig inte ur fläcken… Man kan säga att han har ett mycket stadigt ställande. 😀
Nu provade jag att sätta händerna på hans sidor, strax bakom frambenen och liksom knuffa med pendlande rörelser samtidigt som jag tryckte honom med mina ben mot hans rumpa. HAN RÖRDE SIG och jag lyckades kasta en godbit mitt framför nosen i samma sekund. Ibland ska man ha lite tur också!!
Gjorde om några gånger och det gick lättare och lättare. Igår när vi tränade lossnade det riktigt fint. Han fick till och med lite för mycket fart framåt! Dags att sätta på ett koppel så att han inte springer iväg.
Krypet: Ja, vad säger man. Vissa saker lär han sig väldigt fort och krypet är ett av dem. Igår kröp han med bra teknik snyggt och prydligt vid min sida i ca två meter innan han fick sin godisbelöning. Därefter gick jag tillbaka i träningen och belönade när han gjorde små rörelser framåt med bakbenen, för att sen avsluta med ett längre kryp med leksaksbelöning. WOW!!
Ska fortsätta så här ett tag innan jag själv kan inta en mer upprätt och korrekt tävlingsposition. Indy hade ju enormt lätt för sig att lära sig fotgåendet och kunde gå fot väldigt bra i tidig ålder. Min tanke är att han inte tycker det här är så stor skillnad. Bara han förstod att han inte fick resa sig tror jag att han tog krypet som ett liggande fotgående och det är precis så jag ser på det också. Skönt när man kan förmedla sitt tänk till hunden.

Arnes lydnadsträningar
Arne får ca en till två pass om dagen med lydnad. De är ganska korta ca 5-15 minuter.
Apporteringen: Börjar arta sig riktigt bra. För det mesta kastar jag apporten som han får hämta utan att sitta kvar innan och jag säger apport samtidigt som jag kastar. Jag är noga med att han släpper på mitt kommando. Ibland säger jag tack precis efter att han har plockat upp det ibland får han fortsätta enda in samtidigt som jag backar bakåt. Fungerar bra och det känns som han börjar förstå kommandot. Har kollat av kommandot genom att bara peka på apporten (den ligger kvar där han släppte den innan), säga apport och han har direkt gripit den. Vågar dock bara göra en sån innan jag kastar igen så han inte kommer in sitt jag-tänker-inte-ta-apporten tänk igen.
Sitt – ligg – stå: Fungerar bra. Har börjat med lite läggande samtidigt som jag sakta går bakåt med honom framför mig, alltså så han går mot mig och jag backar. Det går bra. Det är inte pang i backen, men tendensen finns där.
Fotgående och ingångar: Går mycket mycket bra! Kan gå fot ca 7-8 meter med bra position, svänga både höger och vänster med lite hjälper. Kan göra ingångar från olika positioner i förhållande till mig.
Framförgående: Smyger nu fint några steg framåt när jag milt knuffar honom i rumpan med mitt ben. Börjar bli dags att lägga kommando på rörelsen.
Krypet: Arne gör också stora framsteg från gång till gång vad det gäller krypet. Det svåra är att få honom att förstå vilken övning vi tränar på, hakan i backen (början till platsliggning) eller kryp. För att göra det lättare är han alltid vid min vänster sida när vi tränar kryp och ligger rakt framför mig när vi tränar hakan i backen.
Han kan nu krypa fler ”steg” med bibehållen rätt teknik, ibland blir han fortfarande för ivrig och reser sig upp, men det sker mer och mer sällan.

Nu hoppas jag på att den här förbannade förkylning går över så jag kan påbörja inlärningen av skallet på båda. Jag vill gärna vara utomhus då. Ska bli sååå kul!!!
Jag hoppas på att orka gå till jobbet i morgon, men med tanke på hur trött jag blev efter spårningen tror jag inte det. Det blir nog ett spårpass till och sen soffan i morgon med…. Hundarna skriker efter en riktig prommis, men det får vänta några dagar till. Tur att man har en stor inhängnad tomt!!

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sjuk matte – träningsvana hundar

  1. Sarate skriver:

    Vad roligt att lära in både framförgående och kryp! Det skulle jag vilja lära mig hur man lär in 🙂
    Krya på dig!!!

  2. Karin Romdahl skriver:

    Och jag lyckades göra en kommentar!

  3. Karin Romdahl skriver:

    Du är rolig du, till och med strukturerad sjukdomsvila 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s