Inge kul just nu…..

Jag borde vara glad och full av förhoppning efter helgens jaktprov. Indy gick ännu bättre än han gjort tidigare. Han gjorde sina livs två bästa sök!!! Tyvärr finns det mer att önska vad det gäller markeringarna och vattendirigeringarna, så det blev ett tredje pris på lördagen och ett andra pris, snubblande nära ett första pris, på söndagen. Men detta kommer i ett eget inlägg senare i veckan…. Nu till det tråkiga.. Som de flesta som läser min blogg vet, har Diesel kroniska problem med sin mage. Det innebär att han alltid kommer vara tvungen att äta mediciner och då måste man ha dispens för att få tävla. Igår kom beslutet… avslag….. :’) Jag känner mig helt lamslagen!!! Luften gick ur mig totalt!! Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta, men att fortsätta träna sök och brukslydnad för aktiveringens skull fungerar inte för mig. När jag inte kan tävla är det svårt att ta sig framåt i träningen tycker jag. Tävlingarna för min del är målet för träningen. Fungerar tävlingen får jag ett kvitto på att jag tränar på rätt sätt. Det känns hemskt att behöva pensionera en hund som inte ens är fem år fyllda med de fina egenskaper Diesel har. Det gör ont i hjärtat, men jag har inget val…… Jag kontaktade SKK för att kontrollera om det finns någon möjlighet att överklaga beslutet, men det gör det inte….. Det känns så himla…. jag finner inte ord…. Dessutom får vi inte ordning på hans klåda och fällningen. Rävskabb var det inte, medicin schamponering fungerade inte heller…. Jag tror jag blir tokig på detta!!!! Har telefontid med veterinären på fredag. Känns som det är dags att gå vidare med allergitest eller likande. Diesel har nu så kort päls att han börjar likna en malinois med schäferteckning och fällningen avtar inte…. Det är något som är fel!! Han verkar inte ha ont någonstans, men han är inte helt piggelin. Kanske är det därför träningen har gått så bra på sistone… Han har varit tyst och fokuserad för att han inte är på topp… Hur som helst är han inte så besvärad av klådan, men börjar han klia sig mer så det blir sår osv har jag bestämt mig för att det bara finns en sak kvar att göra, att ta farväl. Nu hoppas jag på att inte klådan blir värre och att vi förhoppningsvis hittar vad som är fel OCH att han finner sig i att vara en aktiv sällskapshund…. 😦